Du har ett ansvar i livet. Att älska dig själv, så gott du kan. Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. För dom som inte lyckats bli fulla av avund och gör alltför att du inte ska kunna älska dig själv.
Dom ger till exempel ut tidningar med perfekta människor i för att få dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder det när dom ska sälja bindor och rakhyvlar och deodoranter. Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka. Du har bara dig själv och ditt enda uppdrag är att vara du. Om du inte lyckats förut kan det vara en strålande bra årstid att börja på.
Livet är en ensam-grej. Allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren,en bra film har ett slut. Och när det är över är du ensam igen. Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För om du gör det kan allt annat få vara hur bäckligt som helst.
Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi får höra så mycket olika saker om framtiden. Vi vet ingenting och försöker måla upp scenarion och skräckexempel och troligasituationer. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden. Undrar inte och oroas inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har, vad jag har hört, ett minne på 5 sekunder, ungefär. Det har ju inte människan. Vi har ju ett fantastikt minne. Men det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältade istället för att bara låta det vara.
Att älska sig själv är ingen "satsa på dig själv"-grej. Det är en "du duger som du är"-grej. Det får inte förväxlas med egoism eller djungelns lag. Alla jag träffar, allt jag ser och allt jag hör är ju ingredienser i mitt liv. Det liv som jag har skyldig att älska och vårda. Jag är inte så bra på det men jag jobbar på det.Ingenting är egentligen särskilt högtidligt eller glamoröst. Det blir vad mangör det till. Och snart har jag använt varenda högtravande klyscha som finns atttillgå. Det är underligt hur vissa meningar blir klyscher, bara för att dom sagtsmånga gånger. Hur ord blir innehållslösa inte för att dom har har upplevts utanför att dom har slitits verbalt. Det är dags att uppleva klyschorna. För det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Det är det. Man måste stå på sig.
Och nu, i slutet av 90-talet när kvantitet går före kvalitet. Dom snabba klippens tid. Den hetsiga kroppsfixeringens tid. Dom tomma löftenas tid. Den innehållslösa humorns tid. Det är en tid som behöver så mycket ordspråk och klyschor över sig. Så mycket att vi snart kanske kan börja leva efter dom. Att vi snart kan börja älska oss själva.
....händer de grejor. MIN födelsedag, och jag fyller inte 16,eller 17 eller något. utan jag fyller 18år! Det är min artons dag, kan ni fatta hur tiden går fort. Snart ligger jag väl i en säng och är en gammal gumma. Nä men detta kommer bli skönt. Längtar. bara 4 timmar kvar.
Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.
Nu börjar det igen, de hemska nätterna då man inte kan somna. Man bara ligger och tänker och tänker. Ibland är det bra saker och ibland mindre bra saker och vissa är som man tänker på hela dagen. Går runt och är orolig för saker som man kanske inte borde vara orolig för men de vet man inte fören man är säker på saken.
Milo (systers kisse) tycker att idén med att han en julgran var toppen. man kan både hänga i grenarna och leka med bollar och glitter, woow! smulorna under granen är utav den halvt terorriserade julbocken som också bodde under granen... men Milo måste ju visa honom vem det var som bestämde över stället, så av bocken stackarn är det inte mycket kvar, haha
Heeeejjj! Vickus bad mig att skriva här, och snäll som jag är så gör jag precis som hon säger. Så nu är det dags att plocka fram de oexisterande bloggkunskaperna och skriva lite. Dock har jag inte så mycket att säga förutom att jag ikväll har sett på toy story (som säkert är en av världens bästa filmer) och försökt packa. Försökt ja, det gick inte så bra men mjukisbyxorna och yllesockorna är i alla fall med!
Ja där fick ni en si så där fin bild! hähäh. Imorgon drar jag alltså till Sverige och skojar runt lite, sakna mig inte för mycket (som man nu brukar säga), jag lär komma hem nån gång på söndag. Då ska jag förhoppningsvis på dans dans dans, det tycker jag om! ♥ Hejdååå
If you just realize what I just realized, Then we'd be perfect for each other, And we'll never find another. Just realize what I just realized, We'd never have to wonder, If we missed out on each other now.